Senaste inläggen

Soundbrigade – Ljudtruppen anfaller

pluggar | M3 Bloggar

Hemsida – Sknote
PC/MAC – VST/AU/32/64-bit
Pris – 29 dollar
Demo – Nej

Det är inte helt lätt att förklara vad nya pluggen Soundbrigade från Sknote egentligen gör. Men enkelt uttryckt så handlar det om en ”trupp” (brigade) filter med olika uppdrag för att underlätta ditt mixande. Lite som en automatisk equalizer och kompressor i ett skulle man kunna säga: Tämj resonanser, kontrollera jobbiga frekvenser eller skaka liv i trötta spår. Det låter väl trevligt?

 

SoundBrigade_GUI

 

Kärnan i Soundbrigade är ”Mission control” bestående av fem filter: Tame, control, wake-up, rotate och master. De reagerar på inkommande signal och arbetar i valbart frekvensområde (Range). Ingen nytt under solen här kanske, men det är sättet varje filter arbetar på som gör pluggen unik:

 

Tame: Råder bot på frekvenser som sticker ut eller som tar för mycket energi. Perfekt när din vanliga equalizern inte räcker till.

Control: Hjälper till att kontrollera ett lite större frekvensområde, inte bara genom att tämja peakar, utan också med hjälp av ”upward-compression”.

Wake-up: Används på tråkiga spår som saknar liv och energi, lite som en transient designer. Fungerar tex. utmärkt på material som redan är (för) komprimerat och som behöver få tillbaka sin dynamik.

Rotate: Fasrotation, för mer kreativ mixning. Exempelvis kan du få ett trumset att låta elektroniskt om så önskas. Ganska kul, men knappast nödvändigt.

Master: Som tame men med en algoritm mer anpassad till hela mixar. Helt klart en favorit!

 

Om vi tittar närmare på pluggen så har vi förutom ”Mission control” – THR, som bestämmer hur mycket Soundbrigade ska arbeta, precis som en kompressor. THRs värde är sedan relaterat till TILT, vilket jag i ärlighetens namn inte hörde så stor skillnad på. Men det handlar helt enkelt om att musik i regel har mer energi i de lägre registren och att TILTS olika värden påverkar THR utifrån detta. Vidare har vi MAKEUP som helt enkelt styr utsignalen. Control/snap-knappen påverkar om effekten ska förstärka attacken mer eller mindre, trummor någon?! RANGE bestämmer över hur stort område Soundbrigade ska arbeta, kanske vill du bara påverka allt över 2000hz, eller bara området under 300hz? I mastringssituationer upplevde jag dock att hela frekvensområdet var att föredra, alltså full-range, för sedan jobba försiktigt med THR och på detta sätt exponera mixens ”svaga sidor”. ACTION fungerar som en vanlig wet/dry-funtion, från 0 till100%, användbart om du vill blanda effekt och ren signal. Slutligen har vi själva displayen som visar när och hur pluggen arbetar. Det finns ingen direkt indikation på vad som exakt händer, mer än att de gula prickarna dansar runt (vilket i och för sig är ganska underhållande) i det område Soundbrigade arbetar. Ju mer prickarna rör sig, desto mer arbetar pluggen. Här är det lyssna som gäller!

Soundbrigade känns väldigt omfattande, men samtidigt enkel, då det mesta sköts under huven så att säga och du behöver i regel skruva förhållandevis lite för att uppnå mycket. Med andra ord, inte alls som en vanlig eq eller kompressor! Personligen uppskattade jag pluggen mest på sång, bas och hela mixar, men användningsområdena är såklart långt fler. Tyvärr finns inga presets att utgå ifrån, vilket i ärlighetens namn inte heller behövs, men jag har full förståelse för er som saknar detta.

 

Slutsats
Soundbrigade är nyskapande på många sätt, även om vi på senare tid sett en trend med ”självhjälpspluggar” som UNFILTER, Frei:raum och DeFilter. Pluggen riktar sig till både amatörer och proffs och finns till PC och MAC. Tyvärr finns Soundbrigade ännu inte som AAX, men fungerar naturligtvis med en wrapper, även om detta tar lite extra processorkraft. På tal om processorkraft så är Soundbrigade dessutom processorsnål, i förhållande till vad pluggen faktiskt uträttar! Nåväl, Sknote har skapat något unikt även denna gång, så har du några sommarslantar över gör du rätt i att skippa kulglassen och börja plugga!

 

Fördelar
+ Lite rattande, stort resultat
+ Genväg till bättre ljud
+ Många användningsområden
+ Billig

Nackdelar
– Inga presets
– Ej AAX
– Ingen demo

 

Plugga lugnt och glöm inte: Behöver du hjälp med mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

Länkar
Sound of wool – Mitt livsprojekt
Låtsaspoeten – Mitt soloprojekt
Turn off your television – Mitt avslutade projekt

  0

Fredagstipset – Fetare trummor!

pluggar | M3 Bloggar

Välkommen till Fredagstipset. En återkommande serie där jag, Jon Rinneby, delar med mig av olika inspelnings- och mixningstips som jag lärt mig under åren.

Idag ska vi prata om hur du får till riktigt feta trummor med hjälp parallellkompression, transientdesigner och lite annat smått och gott.

 

Rocket-ss
The Rocket – Fortfarande en av de bästa!

 

Du har en bra trumtagning, inspelade eller programmerade, men det låter inte riktigt så levande och punchigt som du tänkt dig. Du har jobbat med eq och kompressor på de individuella spåren, men det är ändå något som saknas. Nämligen det där stora, rörelsen och energin. Och det ska sägas direkt: Trummor är generellt svårmixat. Men jag tänker ändå bjuda på några enkla knep som kan lyfta det mest platta komp till nya höjder.

 

1. Börja med skapa en trumgrupp dit du skickar alla enskilda trumspår. Det kan se lite olika ut i olika inspelningsprogram. Poängen är att du ska kunna påverka baskagge, virvel, överhäng osv. samtidigt.

2. På baskagge och virvel lägger du en transientdesigner. Själv gillar jag Stillwells Transient Monster, men det finns självklart andra likvärdiga alternativ. Dra upp attacken ”så att det känns”. Om trummorna saknar klang kan du dra på med ”sustain” för att förlänga anslaget.

3. Nästa steg är att lägga en kompressor (som stödjer parallellkompression) på trumgruppen. En återkommande favorit för ändamålet är The Rocket också den från Stillwell. Men jag rekommenderar starkt att du kikar närmre på Klanghelms nya MJUC. Fördelen mest just MJUC är att den också har en drive-ratt som gör att du kan dista kompressionen, vilket är väldigt användbart i just trumsammanhang.

4. Ställ in en snabb attack och långsam release och komprimera rejält. Det ska verkligen kännas att överhänget pumpar och att hela kittet andas. Sedan backar du på mixratten på kompressorn och lyssnar. Förinställningen ”Sex drums & Rock n roll” är fantastisk att utgå ifrån på The Rocket. Ladda ner demon och testa!

5. Vidare, i det fallet det är möjligt, jobbar du vidare med drive-ratten (MJUC) eller om du väljer att lägga någon form av distorsion efter kompressorn – Detta hjälper trummorna att komma fram i mixen. Varför distorsion gör sig så bra på just trummor vet jag inte riktigt, det bara är så.

6. Skulle det fortfarande vara så att trummorna saknar liv kan du skapa en undergrupp dit du skickar baskagge och virvel och jobba vidare där. Kanske ytterligare en transidentdesigner behövs, eller varför inte en soft-clipper?
7. Klart!

 

BONUSTIPS 1: Lägg ett försiktigt rumsreverb och en stereobreddare på överhänget för att skapa lite mer rymd åt hela trumsetet!

BONUSTIPS 2: Om dina trummor låter ”burkiga” eller ”replokalsaktiga” så är det ofta för mycket energi mellan 400-600hz, testa då att dra ner några decibel här.

BONUSTIPS 3: Komprimera och skita ner ”trumrummet” ordentligt, om du haft turen att spela in ett sådant dvs. och blanda in försiktigt. Glöm inte att skära bort topp och botten på rummet, som annars kan ligga och störa!

BONUSTIPS 4: Skulle inget av ovanstående hjälpa så är Triggern din vän – En personlig favorit är Slate Digitals Trigger 2. Men det är en helt annat historia!

Lycka till och har du själv några tips? Dela gärna med dig!

 

Plugga lugnt och glöm inte: Behöver du hjälp med mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

Länkar
Sound of wool – Min studio
Låtsaspoeten – Mitt soloprojekt
Turn off your television – Mitt avslutade projekt

  0

KClip – Som rullband utan bieffekter

pluggar | M3 Bloggar

Hemsida – Kazrog
PC/MAC – VST/AU/AAX 32/64-bit
Pris – 20 dollar
Demo – Ja

KClip-1.0.1-screen-shot

 

Inledning
Kazrog är ett mindre företag från Kalifornien som gjort sig kända med sina välljudande högtalarkabinett. Nu utökar de arsenalen med KClip – En loudness-maximizer och soft-clipper. Men innan vi börjar dagens utvärdering ska vi först ställa oss frågan: Varför soft-clipping?

Enkelt uttryckt är soft-clipping en slags snäll limiter, dvs. du rundar av ljudet istället för att kapa det. Ungefär så här:

 

soft-clipping
Soft-clipping

 

Till skillnad från en limiter eller hard-clipping som det också heter:

hard-clipping
Hard-clipping

 

Fördelen med soft-clipping är att du på ett väldigt transparent sätt kan öka volymen på valfritt material, men också mjuka upp hårda och plötsliga transienter och på så sätt få kontroll över din mix. Lite som rullband fungerar, men utan alla bieffekter (som tex. degradering och komprimering av ljudet. Vidare finns det ofta en s.k ”head bump” när saker spelas in, eller spelas över på rullband, samt en förstärkning av basen. Viktigt i sammanhanget är dock att ovanstående fenomen ibland kan vara något som tilltalar lyssnaren. Min poäng är dock att KClip, lite slarvigt, kan jämföras med just rullband i den bemärkelsen att ljudet ”slipas av” – fast väldigt transparent och samtidigt mjukas upp, utan att förändras som det skulle gjort på rullband, framförallt då 7,5 och 15ips).

Soft-clipping fungerar därför utmärkt på:
– Trummor (speciellt baskagge och virvel)
– Sång
– Bas
– Hela mixar

 

Överblick
KClip har ett ganska spartanskt utseende vilket passar pluggen utmärkt. Till att börja med har vi ”Gain” som ställer inkommande signal. Det är helt enkelt här du bestämmer hur mycket volym du vill ha, samt hur hårt du ska pressa pluggen. Mer volym = mer clipping. Nästa ratt heter ”Soften” och styr hur mycket pluggen ska klippa. 0% är hard-clipping, dvs. en vanlig limiter och 100% är soft-clipping. Allt mitt emellan är just, mitt emellan. Rent ljudmässigt skulle detta kunna beskrivas som ”från hårt till mjukt” (Se bilderna ovan). Vidare hittar vi ”Quality” som bestämmer vilken oversampling pluggen jobbar i. Ärligt talat hörde jag ingen skillnad mellan de olika alternativen. 16x är högt och default. ”Output” är för att backa på utvolymen när du hittat ett sound du gillar, men om signalen blev för stark. Om du aktiverar ”Guard” så fungerar ”Ceiling”-ratten precis som en limiter, dvs den förhindrar alla signaler att överstiga satt värde, tex -0.3db. Däremot kan jag sakna någon slags mätare som visar när och hur mycket pluggar arbetar.

 

Användning
Kclip är betydligt lättare att jobba med än tex. en kompressor. Det finns liksom inte så mycket att skruva bort sig i. Ratta volymen, ställ in hur mycket soft-clipping du vill ha, lyssna. Mycket svårare än så är det inte. Men för enkelhets skull ska jag ta ett exempel på hur du skulle kunna jobba. Låt säga att du har ett virvelspår som låter ganska platt och trist, vi har alla varit där… Det första jag skulle sträcka mig efter, förutom möjligen en eq, är en Transient designer. Genom att öka virvelns attack och sustain skakar jag liv i det trötta skinnet. Resultatet av detta blir dock att virveln får en ökad dynamik och transient innehåll som är ganska svårkontrollerat. Här kommer soft-clipper väl till pass! Släng på KClip, gaina på rejält (det kanske till och med går på rött på kanalen, men frukta intet) sätt ”Soften” till 100%, justera output tills du når en lagom volym. Och simsalabim, du har nu trollat fram en riktigt fet virvel, med bara några enkla steg, utan att ens använda kompressor eller eq. KClip skiner även på mastern, där du ibland behöver få upp volymen lite extra, utan limiter.

 

Slutsats
Jag har använd Kclip mycket den senaste tiden och pluggen går varm i många av mina projekt. Jag skulle visserligen inte gå så långt som att säga att den är livsnödvändig för nybörjan, men för dig som kommit lite längre i ditt mixande är KClip ett måste! Pluggen kostar knappt 20 dollar, och ett demo finns att ladda ner från hemsidan i alla tänkbara format till PC och MAC. Så vad väntar du på?

 

Fördelar
+ Enkelt sätt att få kontroll över dina mixar och individuella spår.
+ Processorsnål
+ Billig

Nackdelar
– Ingen visuell mätare

 

Plugga lugnt och glöm inte: Behöver du hjälp med mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

Länkar
Sound of wool – Mitt livsprojekt
Låtsaspoeten – Mitt soloprojekt
Turn off your television – Mitt avslutade projekt

  0

Fredagstipset – Sätt guldkant på slutmastern

pluggar | M3 Bloggar

Välkommen till Fredagstipset. En återkommande serie där jag, Jon Rinneby, delar med mig av olika inspelnings- och mixningstips som jag lärt mig under åren.

Idag ska vi prata om hur du sätter gulkant på din slutmaster genom att jämföra ditt album med ett annat. Och nej, jag talar inte om vanlig ”eq-matchning”, även om principen är densamma, utan här handlar det om större penseldrag. Låt mig förklara.

Du är klar med din master och lyssnar igenom plattan. Det låter bra, men något saknas, det där lilla extra som du inte kan sätta fingret på. Det behöver naturligtvis inte vara så, och då kan du sluta läsa nu, grattis! Men alla ni andra kan testa följande:

 

1. Välj ett album du gillar soundet på och som stämmer överens genremässigt med ditt eget. (Ibland kan det dock vara kul att välja en helt annan genre)
2. Importera HELA albumet i ditt inspelningsprogram så att låtarna hamnar efter varandra. Spela sedan upp albumet från början till slut och fånga frekvenskuvan med valfritt program. Själv har jag använt mig av Ozone 5:

wilco

 

3. När du är klar döper du kurvan till något passande. I mitt fall blev det ”Wilco” med plattan Yankee Hotel Foxtrot, som för övrigt är helt fantastisk på många plan. Ett väldigt ”varmt” album som passar utmärkt som referens till softare rock och pop.
4. Gör sedan likadant med dina egna färdigmastrade spår som du exporterat (eller har i ditt mastringsprojekt) och döp kurvan till ”Mitt album” eller vad du vill:

mitt_album

 

5. Sedan är det ”bara” att jämföra de båda frekevenskurvorna mot varande. Ozone 5 och 6, precis som flertalet andra equalizers, kan göra detta automatiskt. Annars går det utmärkt att ”gå på ögat” då det är helheten som räknas och inte exakta frekvenser.
6. För enkelhetens skull (i utbildningssyfte) låter jag Ozone analysera de båda spåren med 50% korrekthet, mer än så blir ofta onaturligt och läser till mig till följande: För att mitt album ska låta mer ”Wilco” ska jag ha: Lite mindre sub runt 40hz, en liten ökning runt 130 hz och en större dipp vid 2460 hz och 4490hz – Referensplattan är som sagt väldigt soft och riktigt så långt vill jag inte gå, då några av mina låtar är lite rockigare. Men det ger mig i alla fall ett hum om vilka frekvenser jag ska kika på för att närma mig soundet.

skillnad

 

7. Vidare väljer jag en ny eq, då jag inte gillar att Ozone bestämmer åt mig och matar in ovanstående värden samt sparar en preset. Max en till två db höjning eller sänkning räcker gott, tänk på att du påverkar alla spår på ditt album!
8. Slutligen öppnar jag mitt mastringsprojektet igen (eller hur du nu jobbar) och lägger den nya eq:n på masterspåret innan limitern, laddar preseten, lyssnar, tweakar och exporterar. Klart!

Lycka till!

 

Plugga lugnt och glöm inte: Behöver du hjälp med mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

Länkar
Sound of wool – Min studio
Låtsaspoeten – Mitt soloprojekt
Turn off your television – Mitt avslutade projekt

  0

Sknote SDC – Klassisk Dyrgrip till lågt pris

pluggar | M3 Bloggar

Hemsida – Sknote
PC/MAC – VST/AU 32/64-bit
Pris – 29 dollar (Introduktionspris, sedan 39 dollar)
Demo – Nej

 

SDC_gui

 

Shadow Hills mastringskompressor, den idag smått kultstatusförklarade hårdvaran, har redan emulerats av stora företag som UAD och Acustica Audio. Men aldrig tidigare till så här lågt pris och aldrig tidigare, vågar jag säga det… Så här bra? Nåja, jag påstår inte att Sknots SDC låter bäst, då alla tre pluggarna skiljer sig åt soundmässigt, precis som hårdvara av samma sort kan göra. Nä, det som främst talar för SDC är faktiskt det låga priset: 29 dollar är tramsigt billigt. Varför betala tio gånger så mycket när du kan få något minst lika bra till bråkdelen av summan?

 

Överblick
Vad är det då som gör Shadow Hills mastringskompressor så speciell? Förutom det självklara, soundet, som jag skulle beskriva som tjockt och väldefinierat, så jobbar kompressorn i två steg: En optisk och en diskret (VCA) del, båda vilka kan bypassas, jobba ensamma, eller tillsammans. Den optiska delen är precis som en LA2A beroende av vad som skickas in kompressorn och anpassar sig efter materialet – Det är denna del som styr den genomsnittliga volymen. Den diskreta delen tar över där den optiska slutar och står för ett mer aggressivt beteende (snap!), med precis kontroll över gain, threshold, ratio, attack och release. Som om inte detta vore nog kan du även byta mellan olika slutsteg/output trafos: Nickel, Iron och Steel: Alla med sin egna (ganska subtila) karaktär, från transparent till skitig. Alltså: Nickel (ren), Iron (färgad) och Steel (skitig). Som grädde på moset kan även SDC jobba i M/S dvs. antingen i stereo som en vanlig kompressor, eller behandla sidorna och mitten separat. Ett vanligt knep för att få saker att låta större än vad de egentligen är (komprimera mitten och låt sidorna vara orörda)

 

Användning
Jag skulle ljuga om jag påstod att SDC är världens mest lättjobbade kompressor. Men låt inte utseendet skrämma dig, pluggen är faktiskt greppbar när du väl bekantat dig med det vackra gränssnittet. Till att börja med är vänster och höger sida exakt likadana, förutom de små rattarna längst upp och skruvar du på ena sidan så sker samma sak på den andra, så länge du jobbar i stereo-mode alltså (pluggens standardutförande). Bara där blir ju SDC hälften så komplicerad, eller hur? Vidare så fungerar pluggen i stort sett som vilken kompressor som helst, värt att tänka på är att det sällan krävs särskilt mycket kompression för att uppnå önskat resultat, mellan 1-2 db gain reduction räcker långt. Tyvärr finns det inga presets, vilket naturligtvis är synd för den som vill ha något att utgå ifrån. Även en mixratt saknas, vilket personligen inte stör mig då originalet inte heller har någon, men parallellkomprimering får skötas på annat sätt med SDC. Slutligen är pluggen hyfsat processorsnål, om du har en någorlunda modern dator.

 

Slutsats
Sknote SDC är en rolig och framför allt väldigt mångsidig kompressor som främst riktar sig till mastring, men testa den gärna på trummor och andra bussar. Pluggen låter minst lika bra som andra dyrare alternativ och finns till både PC och MAC i VST/AU. AAX är i planeringsstadiet, men SDC fungerar väl med en wrapper till Pro-Tools, även om det såklart drar lite mer kraft. Så, är du ute efter en ny mastringskompressor, har några sommarslantar över och inte är rädd för att skruva så är Sknote SDC pluggen för dig!

 

Fördelar
+ Originell och mångsidig mastringskompression
+ Välljudande
+ Bra utseende och gränssnitt.
+ Prisvärd

Nackdelar
– Inga presets
– Saknar mixratt
– Ej AAX

Plugga lugnt och glöm inte: Behöver du hjälp med mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

Länkar
Sound of wool – Mitt livsprojekt
Låtsaspoeten – Mitt soloprojekt
Turn off your television – Mitt avslutade projekt

  0

Samsung Galaxy S6

pryttlar | M3 Bloggar

Ok får börja med att be om ursäkt att det dröjer månader mellan inläggen.

Jag har gått och köpt mig en Galaxy S6 och den är skit!

galaxy
Och så länge den befinner dig i en galaxy far, far away är jag nöjd.

 

Nu blir många av er frustrerade och arga ni som tycker Samsung gör världens bästa telefoner. Till och med åtskilliga tidningar har skrivit att det är årets bästa telefon.

Men jag tycker den är skit.

 

Från början gladdes jag av byggkvaliteten, den är riktigt trevlig att se på och att hålla i. Många jämför den med iphone 6 och steget är inte så långt. Jag installerade mina vanliga appar och började använda telefonen. Det tog inte så lång tid innan jag började upptäcka microlagg eller minilagg för här mättes inte lagget i micro utan det var betydligt större. Allt tog tid och telefonen upplevdes som sjukt seg. Inte nog med det batteritiden var anskrämlig, jag klarar aldrig en hel dags användning utan får alltid ladda den framåt kvällen.

Normal förbrukning
Normal förbrukning

Att telefonen var slö fick jag bevis för när jag körde ett par benchmarktester.Screenshot_2015-06-27-20-58-44

Andra användare rapporterade resultat en bit över 65000, något var fel. Jag laddade ner en app som heter cpu spy för att se om telefonen nyttjade sin processor fullt ut och där såg jag inget konstigt. Men första testet med Antutu jag körde efter jag installerat cpu spy så studsade resultaten upp i 65000 klassen och med det försvann lagget.

Nu kan det ju tyckas att problemet är löst, men icke. Lagget är fortfarande borta och tack och lov för det men batteritiden är fortfarande bedrövlig. För att telefonen ska hålla nästan hela dagen måste jag stänga av alll gps och positionshistorik, google now kan jag inte använda mm. Så ska man inte behöva göra med den nyaste och bästaste telefonen, eller?

Jag hade sedan tidigare en Oneplus One och den springer rundor runt S6:an om man tittar på batteritid och den är inte långt efter prestandamässigt heller.

 

Så jag kontaktar min operatör och ber att få återlämna telefonen för att jag inte är nöjd med den. Så nu väntar jag bara på returpåsen sen ska den skickas in.

Problemet är ju att jag sålt min trogna Oneplus One och jag måste, ja måste, ha en telefon. Men det återkommer jag till i ett annat inlägg.

 

  0

Noisebud – En svensk pluggtillverkare i framkant

pluggar | M3 Bloggar

Ok jag erkänner, det har skrivits på tok för lite om svenska pluggtillverkare. Men faktum är att det knappast råder något överflöd av denna vara, tyvärr. Därför var det extra roligt när jag förra veckan fick ett mail från Noisebud, som berättade om sina pluggar och sin nya kampanj.

 

evouyn15
Evouyn hjälper dig att kontrollera (sub) basen i dina mixar

 

Jag blev självklart nyfiken och surfade direkt in på hemsidan och laddade ner några gratisversioner. Kort och gott: Väldigt användbara och i många fall nytänkande pluggar, mycket trevligt! Detta företag ska jag definitivt hålla ögonen på nu och i framtiden och jag råder er alla att göra det samma. Testa gärna någon av följande:

– Smile: En plugg som inverterar Fletchy-Muncher-kurvan för att råda bot på ”vassa” mixar och som dessutom adderar lite rörvärme runt 400hz. Mycket användbar i mastringssammanhang.

– Evouyn: Föddes ur idén att på tok för många mixar skickas på mastring med antingen för mycket eller för lite basinnehåll. Evouyn hjälper dig att hitta rätt, lätt!

– Lazy Kenneth: Side-chaining for dummies!

 

Såhär skriver de själva om sin kampanj:

”Plugin-utvecklarna Noisebud har startat en Indiegogo-kampanj tillsammans med programmeraren Patrik Olhsson för att finansiera Mac och 64-bitars versioner av deras plugins.

Noisebud började som ett konst- och musikprojekt 2008 av kompositören Sol Andersson och ljudteknikern Johannes Ahlberg. Att utveckla plugins växte fram ur ett behov av nya verktyg, både i studion och live på scen. Antingen fanns verktygen att köpa, men var för dyra, eller så existerade det helt enkelt ingen produkt som gjorde vad de behövde åstadkomma.

Med anledning av detta har Sol och Johannes därför skapat en uppsjö med allt från små och enkla verktyg som Haaspan (en plugin som använder psykoakustik för att panorera ljud) till mer komplexa verktyg som realtids-samplern Catchdad: En avancerad loop-pedal med fyra inbyggda sequencers, som de utvecklade för att använda live.

Demo av Catchdad

(Denna plugin är inte med i kampanjen men ska också bli OSX och 64 bitar på sikt)

Vill man så kan man nu vara med att påverka och stötta utvecklingen av en handfull av deras plugins. En fungerande testversion av Midsider finns redan att ladda ned för deltagare i kampanjen, en plugin som ger vilken plugin som helst mid/side-möjligheter.”

 

smile-2.0
Smile hjälper dig att råda bot på jobbiga frekvenser.

 

Och glöm för allt i världen inte att stödja deras utveckling HÄR – Många bäckar små…

 

Plugga lugnt och glöm inte: Behöver du hjälp med mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

Länkar
Sound of wool – Mitt livsprojekt
Låtsaspoeten – Mitt soloprojekt
Turn off your television – Mitt avslutade projekt

  0

Bx_opto Pedal – Komprimera mera

pluggar | M3 Bloggar

Hemsida – Plugin Alliance
PC/MAC – VST/AU/AAX 32/64-bit
Pris – Gratis fram till 22 Juli, sedan 49 dollar.
Demo – Nej

bx_opto_pedal

 

Inledning
Det är inte bara Soundtoys av de lite större företagen som erbjuder gratispluggar (Little AlterBoy, Little PrimalTap, Little Microshift mfl.) då och då. Även Plugin-allince med Brainworx i spetsen hakar nu på trenden och bjuder på kompressorn bx_opto Pedal, en nedbantad version av storasyster bx_opto. Kompressorn påminner visserligen om en gitarrpedal rent utseendemässigt, men fungerar på allt från bas och virvel, till sång och hela mixar. Bx_opto Pedal dubbeljobbar även som en enklare gainpedal (trimratten), om du är ute efter lite mer karaktär och skit under naglarna.

 

Överblick
Typiskt för den optiska kompressorn är att den på ett naturligt sätt anpassar sig efter materialet. En musikalisk kompressor helt enkelt, i brist på bättre beskrivning, där föregångarna heter Tube Tech CL 1B och Teletronix LA-2A. Brainworx beslutade sig dock för att göra vissa förändringar med Bx_opto Pedal och Bx_opto, där den stora skillnaden är Speed-ratten som introducerar ett nytt spännande sätt att forma ljudet, omöjligt hos föregångarna.

Bx_opto Pedal har endast tre rattar: Density, vilken agerar sidechain och input/autoput gain. Speed-ratten som modellerar ”Light Dependent Resistor” (LSR) och påverkar hur transienterna behandlas, samt Level trim som styr volymen. Men inget av ovanstående behöver du egentligen bry dig om, det är bara att välja en preset och skruva. För enklare än såhär blir det knappast! Som grädde på moset är bx_opto Pedal dessutom ganska processorsnål.

 

Slutsats
Bx_opto Pedal är gratis och gratis är nästan alltid gott. Pluggen finns till de flesta format, kräver ingen iLok och laddas ner genom att följa denna länk, du behöver nämligen en speciell kod. Så vad väntar du på? Komprimera mera!

 

Fördelar
+ Enkelt gränssnitt
+ Riktigt med presets
+ Välljudande

Nackdelar
– Saknar allt som storasyster har

 

Plugga lugnt och glöm inte: Behöver du hjälp med mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

Länkar
Sound of wool – Mitt livsprojekt
Låtsaspoeten – Mitt soloprojekt
Turn off your television – Mitt avslutade projekt

  3

Romplerns risker

musikproduktionsbloggen | M3 Bloggar

Rompler?

Ja, det är alltså en apparat eller mjukvara som levererar ett antal färdiga, instrumenthärmande ljud att spela på. Mängder av samplingar och andra avancerade metoder används för att efterlikna verkliga instrument så långt det bara går. Jättekul och praktiskt, men det finns risker.

Project Sam's Lumina är en fet mjuvarurompler. Farligt bra, faktiskt.
Project Sam’s Lumina är en fet mjukvaruorkester. Farligt bra, faktiskt.

Man kan till att börja med konstatera att samplern i princip nästan dog ut när romplern kom. Med ”sampler” menar jag då en grunka som gör det lätt (inte bara möjligt) för användaren att själv spela in varjehanda ljud för att sedan kunna använda tonalt eller rytmiskt. Man tjongar till en sked och har sedan vips en hel orkester av virtuella skedar att spela på. Det var faktiskt så folk betedde sig när samplern kom, vare sig de hade en maffig Fairlight eller en liten Akai.

Men bekvämligheten rullade också in efterhand. Det var ju så lockande att sampla sitt piano eller sina trummor och sedan kunna spela virtuellt på dem via samplern i stället för live. Och då uppstod raskt en hel industri. Att spela in piano, orkestersektioner och trummor är besvärligt och då köper man hellre färdiga paket som någon annan har gjort. Romplern var född. Den där knasiga skeden eller bilkrossen glömdes helt bort, såvida de inte råkade ingå i någon Weird Noises Platinum Collection från stora ljudbibliotekstillverkaren förstås. Fixt och färdigt. Gapa och svälj.

Visst finns det många lustiga små samplings-appar och visst kan man tweaka till ljuden i en rompler ganska mycket, men hur många gör det? Det tycks mig som om den glada pionjärandan inte riktigt hämtade sig. Bara hip-hoparna kör på det spåret nu, med sina beats.

Nå, detta är inte det enda problemet. För med dagens romplers går det att komma väldigt nära verkligheten (det har man sagt länge, men det blir ju mer sant hela tiden). Metoderna har förfinats och nya speltekniker, med olika subtila artikulationer och färdiga småfraser, gör att den som vill få datorn att låta som en orkester eller ett band faktiskt kan lura nästan alla. Men – och detta är ett stort men – bara om man gör musik som passar romplern.

Jag har suttit med detta i åratal och det visar sig alltid att den musik jag gör låter väldigt … realistisk. Jag går omedvetet romplerns ärenden och gör musikaliska val som får den att låta bra. Låtarna tenderar att bli till flotta demos för ljudbiblioteket, och det var ju inte riktigt meningen. I stället för att lyssna till mitt hjärta och vad musiken ska uttrycka lyssnar jag till hur verklighetstroget det är, och då är det ju ljudtillverkarens val som styr, inte mina. Det kanske imponerar på någon: ”Woha, vad äkta det låter!” – men är det det jag vill uppnå? Planen var ju att göra en förproduktion som en levande orkester en vacker dag ska spela, inte en slutproduktion.

En sämre rompler kanske är svaret?
En sämre rompler kanske är svaret?

En möjlig lösning vore att backa till en äldre generation av romplers som inte låter realistiskt ens om man försöker. Direkt trista ska ljuden inte vara, då tappar man inspirationen, men heller inte för bra, så att man frestas att börja återskapa snarare än att nyskapa.

Värt ett försök. Jag återkommer med en rapport om hur det går.  :)

  0

Blogga hos oss!

Börja blogga i vårt nätverk så får du även chansen att testa nya spännande produkter och tjänster!