Senaste inläggen

Airwindows – Det är insidan som räknas

pluggar | M3 Bloggar

Hemsida – http://www.airwindows.com
PC/MAC – Endast AU
Pris 50 dollar
Demo – Ja
Ljudexempel: Nej

 
Idag tänkte jag skriva lite om en pluggtillverkare som fått oförtjänt lite utrymme på senaste tiden, nämligen Airwindows. Låt dock inte namnet lura er, detta har ingenting med Windows eller PC att göra och pluggarna finns (tyvärr) endast till MAC. Kanske är det just därför inte fler känner till företaget. Du KAN dock använda pluggarna i Pro Tools med hjälp av Patchwork från Blue Cat Audio, för den nätta summan av 79 dollar. Men jag känner ändå ett behov av att lyfta fram Airwindows, inte minst då jag faktiskt använde Righteous 2 till min senaste platta. Faktum är att jag exporterade samtliga låtar från min PC bara för att kunna köra dem genom Righteous 2 på min MAC och sedan tillbaka för slutmaster på PCn igen. Men vad är det då som gör pluggarna så speciella?

En sak kan jag i alla fall säga, det är inte utseendet! Samtliga Airwindowspluggar har ett minst sagt spartanskt gränssnitt och är du ute efter ett vackert skal så lär du bli besviken. Men som vi alla vet så är det insidan som räknas och här står sig Airwindows riktigt bra. Jag tänkte därför lyfta fram två pluggar som jag haft användning för den senaste tiden (det finns en uppsjö på hemsidan, långt fler än jag orkar räkna upp)

 

Righteous 2
Righteous skapades i sin ursprungsform för att fungera med PONO, Neil Youngs smått märkliga musikprojekt (men detta är ett helt annat kapitel) och har till uppgift att ligga sist på masterkanalen innan mixdown. Vad Righteous 2 gör är lite svårt att förklara, men enkelt uttryckt så blir botten tydligare och ”blommar ut” samt att de högsta frekvenserna mjukas upp – så kallad ”De-glare”. Det ska dock understrykas att det inte rör sig om en vanlig EQ-kurva, utan snarare en avancerad process som anpassar sig till materiellt som spelas upp. Resultatet blir, kort och gott, en limiter  behaglig ljudbild. Som rullbandskompression, fast utan mättnaden och tjockleken.

 

airwindows

 

ToVinyl 3
Detta är en ganska rolig plugg som kan förändra ljudet totalt på din inspelning. ToVinyls huvudsakliga uppgift är att centrera och framhäva basen på samma sätt som vinylmastring eller i större PA system – Dvs. du minskar basen i sidorna och kontrollerar mitten. Vidare är pluggen berikad med en High frequency limiter, vilken hjälper dig att minska onödig och störande diskant på hela mixar eller enskilda spår. Slutligen har ToVinyl en ”Groove Wear”-kontroll, vilken bryter upp de extrema topparna på ett höst karakteristiskt sätt, likt resultatet från en riktig vinylmaster. Ljudmässigt kan man säga att fokus flyttas mer mot mellanregistret – Testa gärna på gitarr!

 

Slutsats
Airwindows är ett trevligt företag med många spännande pluggar. Tyvärr finns de bara till MAC i dagsläget, men sitter du på ett halvätet äpple så gör du gott i att testa dem! Demo finns att ladda ner från hemsidan och är fullt fungerande, förutom att ljudet mutas en gång i minuten.

 

Fördelar

+ Välljudande
+ Originellt upplägg och ljud.
+ Prisvärda pluggar

Nackdelar

– Endast MAC
– Tråkigt gränssnitt (enligt vissa)

 

Nästa onsdag skriver jag om …

Plugga lugnt och glöm inte: Behöver du hjälp med mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

Länkar
Sound of wool – Mitt livsprojekt
Låtsaspoeten – Mitt soloprojekt
Turn off your television – Mitt avslutade projekt

  0

Stiltje..jo tjena..

pryttlar | M3 Bloggar

Har suttit och väntat på att få skriva ett nytt inlägg. Men jag har tvekat eftersom jag inte köpt några roliga nya prylar….trodde jag.

samvetsgranskade mig själv och kom fram till att jag de senaste månaderna köpt följande:

Bose QC 25

Bose QC  20

Samsung galaxy tab S 10″

SMS audio hörlurar

En juicecentrifug

En juicepress

AKG K490NC

Har dock inte tid att skriva om allt detta i ett inlägg utan återkommer med inlägg om respektive pryttel.

  0

Tidal – Nu på Sonos

wallenrud | M3 Bloggar

tidal

Rubrikerna är många om den nya musiktjänsten Tidal.

Bakom tjänsten står en rad av världskända artister som anser sig få alldeles för liten del av kakan från tjänster som Spotify.Vid presskonferensen kom en del av dem som är ägare av tjänsten –  Madonna, Beyonce, Rihanna, Kanye West, Nicki Minaj och så vidare.

Alicia Keys började presskonferensen med att säga att Tidal är ”den första stora globala musiktjänsten som ägs av artister”. ”Vi vill skapa en bättre tjänst och en bättre upplevelse för både fans och artister, det är vad vi lovar”, sa Keys

Spotify har varit i hetluften ett tag med anledning av den låga summan som artisterna får. En rad stjärnor har redan lämnat tjänsten och man har länge undrat hur Spotify ska lösa detta. Enligt amerikansk media fick också hashtaggen #RIPspotify spridning i sociala medier under måndagen.

”Det här är vad alla ville ha och vad alla var rädda för”, sa Jay-Z. ”Om dessa artister kan sitta i ett rum tillsammans har spelets regler förändrats för alltid. Och det händer i dag.”

Tidal Launch Event NYC #TIDALforALL

Sonos erbjuder Tidal

En prenumeration hos Tidal kostar 19,99 dollar eller drygt 170 kronor i månaden. Spotify Premium kostar 99 kronor i månaden.

Sonos presenterade i dag att de har Tidal. Tidal erbjuder en högupplöst musikupplevelse(16-bit, 44.1kHz, FLAC lossless) vilket innebär att all musik låter som artisten hade tänkt sig – i valfritt rum med Sonos.

Tidal erbjuder en testperiod och kostar därefter 199:-/månaden enligt Sonos.

  0

Lyssnar du med ögonen?

musikproduktionsbloggen | M3 Bloggar

Lyssnar du med ögonen? Det är lätt hänt – och kanske inte helt fel heller.

Länge har trenden varit att audio-relaterad mjukvara – allt från inspelningsprogram till mjukvaruinstrument och plug-in-effekter – ska vara snygga. Även om produkten inte direkt simulerar någon existerande hårdvara, som någon gammal vintagekompressor eller -equalizer, så ska panelen se ut som ädelträ, rattarna som patinerad bakelit och mätarna som hämtade från en brittisk lyxbil – allt för att fejka känslan av genuin och klassisk kvalitet, gärna analog, trots att alltihop är nytt och digitalt. Samma sak gäller egentligen hårdvara. Träsidor och retro-rattar gör en synt mer attraktiv för de flesta.

Ljudkvalitet och funktioner är naturligtvis viktigast men det är roligare att ratta en vacker produkt än en ful. Vad som sedan är snyggt är en ju smaksak och trenden går mot enklare och mindre verklighetshärmande mjukvarudesign igen. Icke desto mindre har ögonen mycket att säga till om, hur modet än växlar. På hårdvara spelar fingerkänsla och materialval också stor roll.

Om tilltalande design gynnar arbetsglädjen så varför inte?
Om tilltalande fejkdesign boostar arbetsglädjen – så varför inte?

Musik handlar ju ytterst sett om känslor och det gäller alla led i produktionen, även de mer tekniska. En musiker som får ett (för honom eller henne) vackert instrument i sin hand inspireras kanske att spela bättre. En ljudtekniker som sitter med en snygg mixer eller ett par flotta pluggar känner större arbetsglädje och den lyssnare som avnjuter musiken ur ett par eleganta högtalare får en finare upplevelse. Det är helheten som räknas och fulhet är per definition alltid avtändande.

Man kan låta sig förledas, och det vet tillverkarna. Det finns till exempel ett svindyrt märke av hifi-anläggningar som säljer helt på sin exklusiva, yttre design. Inuti är det dock vanliga Philips-komponenter och ljudkvaliteten skiljer sig inte från ordinära apparater. Men om köparna nu tycker sig höra en förbättring blir deras subjektiva helhetsupplevelse förhöjd också. Sådant räknas. Vi är inte robotar. Våra öron är inte mikrofoner och hjärnan är inte en processor.

Somliga går i stället åt andra hållet och blir automatiskt misstänksamma mot snofsiga produkter, men det är ju inte heller så enkelt som att sakligt och neutralt designade redskap låter bättre än eleganta, och om simulerade eller äkta träpaneler faktiskt ökar användarens skaparglädje kommer slutresultatet likväl att bli bättre.

Jag vill hellre ha stora rattar i naturmaterial än små av plast, inte för att potentiometrarna under dem är olika, men för att lockas att använda dem. Allt har betydelse, hela vägen. Vi är inte robotar.

  0

Fredagstipset – NAD Viso HP50: Hörlurar med ”Room feel”

pluggar | M3 Bloggar

Välkommen till Fredagstipset. En återkommande serie där jag, Jon Rinneby, delar med mig av olika inspelnings- och mixningstips som jag lärt mig under åren.

Idag ska vi däremot prata om ett par spännande och prisvärda hörlurar. Och det ska sägas direkt, rumshörlurarna Viso HP50 från välkända NAD är inget psykoakustiskt kvacksalveri. Tvärtom levererar dessa lurar ett välbalanserat ljud i absoluta toppklass! Men är detta verkligen räddningen för alla som mixar och mastrar i hemmamiljö? Låt oss höra efter.

 

nad_viso_hp50

 

Det som utmärker NAD Viso HP50 är en teknologi kallad ”Room feel” vars uppgift är att förmedla känslan av att lyssna i ett par (frekvensmässigt) raka högtalare i ett väl akustikbehandlat rum. Utan att bli för teknisk så ”…skapas en känsla av rymd med hjälp av en noga uträknad responskurva som är anpassad efter en subjektiv uppfattning av vad som är balanserat ljud”. Och det fungerar faktiskt, förvånansvärt bra till och med. Ljudet känns aldrig konstlat eller tillgjort, bara helt naturligt i alla register, med en bredd som jag aldrig tidigare upplevt i lurar. Vid en första lyssning upplevdes dock ljudet direkt platt och tråkigt (jämfört med exempelvis mina Beyerdynamics DT 770 Pro) – Detta beror på två saker:

 

1. Viso HP50 gör inget för att smickra eller rätta till grundljudet, i alla fall inte i vanlig mening. Därmed inte sagt att de på något sätt är analytiska eller sterila – Snarare varma och ganska mysiga, utan att kännas färgade eller otydliga i något register. Möjligen är den absoluta toppdiskanten/luften lite avrullad, men detta har säkert att göra med ”Room feel” och är absolut inget som stör.
2. Hörlurarna behöver en till två dagar av inspelning för att komma till sin fulla rätt. Säga vad man vill om att ”bränna in” lurar, men jag upplevde faktiskt en skillnad i hela registret efter några dagar. Speciellt botten blev tydligare.

 

Rent ljudmässigt kan Viso HP50 liknas vid ett par AKG K701, dvs väldigt raka och ärliga (och ganska tråkiga), men med mer botten och absolut bättre stereobredd. Det ska tilläggas att Viso HP50 är slutna och AKG K701 är öppna. Jag skulle till och med kunna gå så långt som att säga att de faktiskt påminner om mina PSI A17-M monitorer till karaktären, om än lite lite mindre analytiska (vilket bara är tacksamt för mig i detta fall). Inte illa för ett par hörlurar runt 2500 kr!

Efter att hörlurarna spelats in (2 dagar av aktivt lyssnade) gjorde jag några testmastringar och blev positivt överraskad av resultatet. Det lät bra överallt: Studiomonitorerna, hifisystemet, macbooken, iphonen och mina övriga hörlurar (jag har en uppsjö).

 

Men allt är naturligtvis inte guld och gröna skogar, även om Hasse Kvinnaböske sjunger det. Till att börja med så kände jag mig direkt missnöjd med kablarna som följde med. Dels var de för korta, knappt en meter, och dels kändes de väldigt tunna och sladdriga. Detta är självfallet en medveten konstruktion då Viso HP50 också är gjorda för att tas med, men detta passar sig inte alls i studiosammanhang. Jag begav mig genast till Kjell och Company och köpte en 3 meters Nikabe 3.5” kabel (se bild) med guldpläterade anslutningar och 10 års garanti. Helhetsintrycket och kvalitén sköt i höjden direkt. Detta inköp rekommenderar jag starkt. Räkna dock inte med någon skillnad i ljudet, det där är bara bluff och båg. Vidare känns hörlurarna lite plastiga till utseendet med sin blanka yta, men är i övrigt väldigt rubusta. Viso HP50 kommer inte gå sönder i första taget!

 

bild

Ny sladd höjer hållbarheten och kvalitetsintrycket

 

Men är då NAD Viso HP50 verkligen räddningen för alla som mixar och mastrar i hemmamiljö? Svaret är… Mjaaajooooooeeeee, kanske, förmodligen, förhoppningsvis… Lurarna kommer i alla fall att underlätta en del för dig, men om de räddar dig från göra dåliga mixar är mer tveksamt!

 

Ska du köpa ett par nya hörlurar i år? Glöm då för allt i världen inte bort NAD Viso Hp50!

 

Positivt

+ Välbalanserat ljud alla register
+ Fantastisk stereobredd
+ Väldigt bra separation utan att bli analytiska eller påträngande
+ Prisvärda
+ Ett bra alternativ till dyrare studiomonitorer

 

Negativt

– Medföljande kablar imponerar inte
– Kan upplevas som lite plastiga

 

Plugga lugnt och glöm inte: Behöver du hjälp med mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

 

Länkar
Sound of wool – Mitt livsprojekt
Låtsaspoeten – Mitt soloprojekt
Turn off your television – Mitt avslutade projekt

  0

Fånga det magiska ögonblicket!

musikproduktionsbloggen | M3 Bloggar

Hur många gånger har man inte varit med om att det där fullständigt magiska ögonblicket när allting bara funkar perfekt – när gitarrsolot sitter som en dröm, trumfillen känns totalt självklara och sången ger gåshud över precis hela kroppen – att det infinner sig just när man inte spelar in, och alla bara sitter och lajar lite . . ?

- Wow! Vad var det där? Gör det igen! Det lät ju helt fantastiskt. Vi spelar in det nu!

Men si – då är det antingen helt glömt eller blir bara en blek efterhandskonstruktion ur minnet, på sin höjd tekniskt likadant men utan magin och stundens ingivelse. Väck. Borta. Som en mandala i strandlinjen, för evigt utraderad av havets bränningar.  Bortspolad mandala 3

Men det finns sätt att lura denna förargliga förgänglighet. Ett är att i inspelningsprogrammet eller bandaren alltid spela in allting som överhuvudtaget sker i studion, men det konsumerar ju hårddisk eller band något fruktansvärt. Varken praktiskt eller ekonomiskt alltså, såvida det inte är MIDI-stuga för hela slanten, för då är det ju bara låta inspelningen rulla medan folk övar och låta bli att spara filerna om Ögonblicket inte infann sig.

I mer renodlade audio-sammanhang är det mer realistiskt att rigga upp en bärbar liten inspelningsapparat i något hörn av lokalen och låta den gå hela tiden, timme efter timme. Spelar man in i mp3-format på ett hyfsat stort flashminne ryms det väldigt mycket och då kan man alltid spola tillbaka och lyssna på hur folk gjorde. Det ökar åtminstone chansen att kunna upprepa det gyldene ögonblicket. Om inte går det kanske rentav att klippa in referensinspelningen som den är, beroende på hur ambitiös man varit med placering och så. Konstigare saker har hänt i en studio.

Låt en bärbar inspelare rulla i bakgrunden hela dagen, så missar du  inget. Här en Zoom H5.
Låt en bärbar inspelare rulla diskret i bakgrunden hela tiden, så missar du inget. Här en Zoom H5.

Men man behöver inte nödvändigtvis avslöja detta upplägg för de övriga. Det finns ju något i själva den röda lampan eller vetskapen att bandet rullar som gör många lite nervösa och spända. Mer än en gång har jag sagt till en musiker på andra sidan kontrollrumsglaset att ”nej, vi bara testar lite nivåer nu, spela på bara så kör vi på riktigt sedan”  – men i hemlighet tryckt på rec-play. Ett par gånger har det faktiskt resulterat i Tagningen och hamnat på skiva. Lömskt, men man brukar bli förlåten …

  0

Jag rapporterar från Dustin Expo

wallenrud | M3 Bloggar

Skärmavbild 2015-03-26 kl. 19.04.39

I dagarna tre är det Dustin Expo på Globen. I dag och i morgon (torsdag och fredag) är det företagsdagar och press. På lördag är det öppet för konsumenter. Det är gratis entré för alla så kika in vet jag!

Jag har i dag jobbat för Intel på mässan och har intervjuat en del av de största datortillverkarna och kollat vad de har att erbjuda. Filmerna läggs upp på Intel Sveriges Facebook så kika in och titta på filmerna så kanske bli lite taggade att ta er dit för att kolla.

FACEBOOK Intel Sverige
FACEBOOK Miss Geek

  0

Invisible limiter 1.7 – Se men inte höra

pluggar | M3 Bloggar

Hemsida – http://aom-factory.jp/products/invisible-limiter/
PC/MAC – VST/AU/AAX 32/64-bit
Pris – 119 dollar
Demo – Ja
Ljudexempel: Nej

 

invisible_limiter

Det var ett tag sedan jag skrev om A.O.M, pluggtillverkaren med fäste i Japan som ligger bakom Invisible limiter. Anledningen till att jag skriver om pluggen igen är dels för att utseendet uppdaterats, men också för att en ny spännande funktion lagts till. Vad är det då som gör just denna limiter så speciell? Låt oss höra efter.

 

Överblick och användning
I grund och botten erbjuds en oerhört lättrattad och transparent mastringslimiter med möjlighet till 16x oversampling. Detta innebär i praktiken (jämfört med en vanlig limiter utan oversampling) att Invisible limiter har lättare att känna av och jobba med snabba volympeakar. Rent ljudmässigt resulterar detta i sin tur att slutresultatet blir ”mindre hörbart”, något som ofta är att föredra när man limiterar i t.ex en mastringssituation. I förlängningen innebär detta naturligtvis också att du har möjlighet att pressa upp volymen lite extra utan oönskade artefakter såsom distorsion, pumpande eller andra otrevligheter. Ett varningens finger bör dock lyftas: Det är mycket sällan starkast låter bäst. Det ska dock understrykas att många faktiskt uppskattar ljudet av just limitering, utan att de i själva verket vet om det – Känslan av att en låt ”sitter ihop” och ger ett professionellt intryck.

Till nyheterna hör, förutom utseendet, att en ny overshoot-algoritm (funktionen som förhindrar intersample peaks) lagts till. Denna kallas Suppress och färgar ljudet på ett smakfullt sätt utan att klippa topparna rakt av. Rent ljudmässigt kan processen beskrivas som att botten och toppen får en lite annorlunda karaktär, väldigt subtilt, men också väldigt trevligt.

Andra nyttiga funktioner är Untity gain, vilket gör att du kan höra hur limitern arbetar utan volymskillnaden. Ett enkelt sätt att ta reda på om du gått över styr. Lyssna te.x efter virvelkaggen så att attacken och dynamiken fortfarande finns kvar. Det är dessutom lättare att höra distorsion och andra otrevligheter på lite lägre volym.

Men den stora frågan kvarstår: Behöver man verkligen limitera idag? Svaret är tudelat. Ska du enbart släppa din musik digitalt är svaret egentligen nej, så länge du ligger under -1db på masterkanalen dvs. Däremot kan fortfarande intersample peaks uppstå, vilket du inte hör förrän efter mp3-kodning eller liknande. Då kan te.x Insivible limiter vara till stor hjälp med sin overshoot-funktion, utan att du för den sakens skull pressar upp volymen. Ska du däremot släppa musik på CD så är det tyvärr fortfarande limitering som gäller om du vill kunna mäta dig med musik från de senaste 30 åren. Här rekommenderar jag ändå att du limiterar sparsamt och håller dig kring -12LUFS med en output på åtminstone -0.1.

 

Slutsats
Med detta sagt, Invisible limiter är tveklöst en av de bästa limitrar jag testat genom åren och är förutom Pro-L just nu min personliga favorit. Ett demo finns naturligtvis att ladda ner från hemsidan och priset landar på strax över 100 dollar. Gratisalternativ är Limiter no6, Toneboosters Barriacde (nästan gratis), Loudmax eller Lookahead Limiter. Limiter mindre!

 

Vilken är din favoritlimiter och varför?

 

Fördelar

+ Transparent volymökning
+ Enkel att använda
+ Overshoot funktion
+ Uniti gain
+ 16 oversample
+ Snygg!

 

Nackdelar

+ Ingen dither
+ Låter inget speciellt, om det nu är det du är ute efter.

 

Nästa onsdag skriver jag om en hemlis…

 

Plugga lugnt och glöm inte: Behöver du hjälp med mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

 

Länkar
Sound of wool – Mitt livsprojekt
Låtsaspoeten – Mitt soloprojekt
Turn off your television – Mitt avslutade projekt

  0

Att ge kritik – och att ta den

musikproduktionsbloggen | M3 Bloggar

Som teknikskribent och skivartist måste jag både kunna ge och ta offentlig kritik. Det är inte alltid det lättaste.

När jag i mitten på 1990-talet debuterade som artist gick det över all förväntan vad gällde recensioner. Hyllningarna ville aldrig ta slut, men undantag fanns och tyvärr är det sågningarna jag minns bäst. Kanske är det allmänmänskligt, detta att negativa omdömen sätter sig mycket mer än positiva och jag ska förvisso inte klaga för egen del, men ibland hade jag önskat att vissa kritiker hade tänkt sig lite för, innan de med två meningar avfärdar hårt arbetande och engagerade musiker. Jag känner andra i branschen som tagit så illa vid sig av utstuderat elaka skriverier att de tappat självförtroendet helt.

Det är väl en sak om man skriver om internationella superstjärnor som inte kan förväntas läsa svenska tidningar eller hemsidor. Då kan man kanske ta ut svängarna lite, men att offentligen skämma ut en lokal artist, kanske bara för att man inte fattar grejen, det är lågt. Jag misstänker att vissa särskilt taskiga kritiker försöker imponera på kollegor, utan hänsyn till vare sig läsare eller artist. (Nej, jag vill inte exemplifiera.)

Kritikgubbar

Jag menar nu ingalunda att musikkritiker ska smöra och stryka medhårs, men det måste finnas gränser för elakheter också. Det är ändå människor vi talar om, enskilda personer som drabbas av sågningar, inte ansiktslösa storföretag eller själlösa ting.

Grova, anonyma påhopp är numera vardagsmat på internet och många tycks använda kommentarsfält för att avreagera sig. Men att något miffo fäller en hård kommentar är ändå inte lika illa som när en etablerad och avlönad journalist gör det i en stor tidning/sajt eller i radio/tv.

Kan man inte bara låta bli att läsa recensioner av sina alster då? Nja, de har en obehaglig förmåga att tränga fram till slut ändå och det blir allt svårare att avskärma sig helt från media, sociala eller inte.

När vi testar teknisk utrustning i tidningen Studio och liknande, är grundinställningen att det finns så väldigt många nya och bra produkter att det är onödigt att beskriva de dåliga, även om undantag görs ibland. Det brukar ändå alltid gå att hitta utrymme för förbättringar hos en grunka, men är den i huvudsak kass väljer vi hellre något annat och roligare att skriva om.

Jag hade önskat en liknande hållning bland musikkritiker, i synnerhet vad gäller inhemska artister. Musik är känsliga saker.

  0

Blogga hos oss!

Börja blogga i vårt nätverk så får du även chansen att testa nya spännande produkter och tjänster!