Senaste inläggen

Fredagstipset – Välljudande handklapp

pluggar | M3 Bloggar

Välkommen till Fredagstipset. En återkommande serie där jag, Jon Rinneby, delar med mig av olika inspelnings- och mixningstips som jag lärt mig under åren.

Idag ska vi prata om hur du kan spela in och mixa välljudande handklapp. Vi börjar direkt!

 

clap-machine-vst

 

1. Sätt dig tillrätta på en stol och rikta mikrofonen mot knäna och daska till låren (med eller utan byxor) med båda händerna så att det låter ungefär såhär: Knäklapp. Upprepa processen minst fyra gånger och panorera sedan ut knäklappen till höger och vänster.
2. Fortsätt sedan likadant fast med ett klassisk handklapp. Det kan låta såhär: Handklapp.
3. Upprepa återigen processen minst fyra gånger och panorera
4. I nästa steg kryddar vi kalaset med gratispluggen Clap Machine. Dra ner reverbet i pluggen till 0 och koppla in ett midiklaviatur eller liknande. Spela sedan där klappen låter som mest naturligt och hamra ner tre tangenter samtidigt för att skapa effekten av flera klapp: Clap Machine.
5. Nu är det dags att plocka fram reverbet. Välj ett kortare rumsreverb och ett lite längre hall- eller plåtreverb och blanda försiktigt in på varje inspelad kanal. Jag brukar lämna Clap Machine torr.
6. Avslutningsvis mixar du ihop samtliga delar och skär bort allt under 200hz så att det låter ungefär såhär: Klapp
7. Klappat och klart!

 

BONUSTIPS: Viktigt att tänka på när du spelar in transientrikt/dynamiskt material är att du backar lite på ingångsvolymen på preampen eller ljudkortet. Personligen brukar jag sikta på att ligga någonstans runt -6db. Detta för att inte slå över på rött när flera kanaler spelas in. Men självklart kan du även använda volymreglagen i ditt inspelningsprogram om du hellre jobbar så. Det viktiga är hur som helst att du inte går över 0db = Digital distortion vid exportering. Klapp är förresten ett utmärkt sätt att förstärka virvelslag med.

 

Plugga lugnt och glöm inte: Behöver du hjälp med mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

 

Länkar
Sound of wool – Min studio
Låtsaspoeten – Mitt soloprojekt
Turn off your television – Mitt avslutade projekt

  0

Rock-VM och blindtarmen – del 2

musikproduktionsbloggen | M3 Bloggar

[Detta är en direkt fortsättning av första delen.]

Jag ställde in mig på en akut blindtarmsoperation och flera veckors japansk konvalescens, men i stället fick jag ett grönt pulver att inmundiga och taxi tillbaka till hotellet. Mirakulöst nog var jag redan nästa dag så pass på benen att jag kunde delta i själva finaltävlingen. De mest avancerade dansstegen fick jag undvika, men vi gjorde faktiskt en riktigt bra show ändå.

Juryn bestod av några av den tidens mest celebra popmusiker, såsom Greg Phillinganes, kapellmästare åt Michael Jackson, flera andra ur Jacksons kompband samt artisten Jon Bon Jovi (och enligt envisa rykten var också Sheryl Crow där).

Greg och Michael, när det begav sig.
En inte helt okänd artist samt hans kapellmästare på Bad-turné, när det begav sig. Jag träffade ingen av dem.

Efter tävlingen samlades alla deltagare och juryn till en fantastisk bankett i en lyxig takvåning.

Det vill säga … alla utom jag alltså. Jag återvände direkt till mitt hotellrum, till ensamhet och osaltad majsvälling. Doktorns order. Jag såg inte ens röken av kändisjuryn, annat än kanske genom strålkastarskenet på tävlingen. Vann gjorde ett band från Australien som lämpligt nog var en ren Michael Jackson-kopia. På andra plats kom amerikanska Giraffe, anförda av den fenomenale Kevin Gilbert, och på bronsplats ett skojigt fusionband från Indonesien. Vi var enligt inofficiella uppgifter nära att knipa tredjeplatsen, men kom fyra. Jag håller fast vid den versionen, att vi var världens fjärde bästa rockband, hehe.

De sista dagarna i VM-veckan tillbringades i Tsumagoi, Yamahas enorma rekreationscentrum i bergen. Medan de andra givetvis ägnade sig åt gokart, vattenskidor och festande, strosade jag i stillhet genom ensliga bambulundar. Jag hann faktiskt växla ett par ord med Kevin Gilbert, men hans (alltför korta) karriär hade börjat ta fart och han satt mest försjunken i samtal med sin manager.

bambutempel
Jag missade festerna och actionnöjena i Tsumagoi, men fick se en annan sida av Japan.

Väl hemma i Malmö trodde läkarna ingalunda på min historia. ”Säkert något annat. Inte blindtarmen. Det måste man alltid operera, vet du väl!” sade de. Men två månader senare kom exakt samma symptom tillbaka. ”NU är det blindtarmen!” sade läkarna och opererade genast. Mindre än ett år senare hade det japanska pulvret nått Sverige och sedan dess är operationer mer ovanliga. Sådär tajming, igen.

Men när jag tittar på det långa ärret på magen kan jag ibland tänka: Om man kan bli världsfyra i rockmusik under sådana förutsättningar, vad hade då inte kunnat hända under helt andra?  😉

  0

Clariphonic DSP mkII: Dubbelt så bra som originalet – minst

pluggar | M3 Bloggar

Hemsida – Kush Audio
PC/MAC – VST/AU/AAX 32/64-bit
Pris – 199 dollar (49 dollar uppgradering)
Demo – Ja (iLok 2)

 

Clariphonic DSP mkii

 

Överblick
Det är mer än tre år sedan Kush Audio släppte Clariphonic DSP, en digital version av hårdvaran med samma namn: En specialbyggd bredbands-eq med silkeslena filter, som i dagarna uppdaterats till version 2. Clariphonic DSP mkII är omgjord helt från grunden med hjälp av nya algoritmer och filer. Och visst låter det bättre! Skillnaden är minst sagt markant och då ska det understrykas att föregångaren fortfarande låter bra (om än plastigare). MkII har helt enkelt en viss ”tyngd” i ljudet som mkI saknar och då talar jag inte om botten. Dessutom har pluggen berikats med mid/side och dual mono vilket gör att du kan behandla mitten och sidorna separat. Vidare har även gränssnittet fått ett ansiktslyft, vilket känns mer än välkommet. Men vad är det då som gör Clariphonic DSP mkII så speciell? Låt oss höra efter.

 

Användning
Utmärkande för pluggen, förutom det fantastiska ljudet, är enkelheten. Två rattar och några knappar, varken mer eller mindre: Skruva, lyssna och försök undvika att dra på smilbanden. För hur man än bär sig åt så är det i stort sätt omöjligt att få Clariphonic DSP mkII att låta illa, bara tydligare och mer detaljerat. Två high-shelf-filer jobbar parallellt på varje kanal tillsammans med sex ovanliga och noga utvalda frekvenser. Pluggen fungerar på allt som behöver lite extra briljans eller fokus; Trummor, sång, akustiska gitarrer etc. Dessutom gör sig Clariphonic DSP mkII alldeles utmärkt på mastern, när lite extra luft eller närhet är önskvärt. Mitt personliga val för just detta ändamål är ”Lift” och ”Tight” i kombination med ”Shimmer”.

 

Slutsats
Är du ute efter en lite annorlunda eq som snabbt ger ett välljudande resultat så behöver du inte leta längre. Kush Audio har verkligen lyckats med Clariphonic DPS mkII och jag skulle nästan våga påstå att pluggen låter MER än dubbelt så bra som mjukvaruoriginalet. Det finns inga självklara alternativ, i alla fall inte som jag känner till. Men värda att nämna i sammanhanget är i alla fall Noveltech Character eller Soundtoys Radiator, även om de skiljer sig en hel del. Clariphonic DPS mkII finns till både PC och MAC i de vanligaste formaten och kräver iLok 2 för att fungera. Ett fullt fungerande 10-dagars demo finns dessutom att ladda ner från hemsidan. Så vad väntar du på? Det är dags att dra på smilbanden!

 

Fördelar
+ Genväg till lyxigare mixar
+ Stort steg upp från föregångaren
+ Snabb- och lättjobbad
+ CPU-snål

 

Nackdelar
– Kräver iLok 2
– Ganska dyr

 

Nästa onsdag skriver jag om …

Plugga lugnt och glöm inte: Behöver du hjälp med mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

Länkar
Sound of wool – Mitt livsprojekt
Låtsaspoeten – Mitt soloprojekt
Turn off your television – Mitt avslutade projekt

  0

Rock-VM och blindtarmen – del 1

musikproduktionsbloggen | M3 Bloggar

Man kan ha dålig tajming. Och så kan man riktigt usel keff-tajming.

Året var 1988 och mitt band Under the Sun kammade trots publikens skepsis hem priset i Rock-SM och fick åka till vad man med lite god vilja skulle kunna kalla Rock-VM i Tokyo. Egentligen hette tävlingen Yamaha Band Explosion ’88 och samlade deltagare från 17 olika länder i hela världen. Vi fick representera Norden, kan man säga.

En hel veckas All Inclusive på fint hotell i Japans huvudstad, med personlig coach från svenska Yamaha-kontoret, var ju rena drömmen för ett gäng 22-åringar från Malmö. Vad folk inte visste var att bandet i princip redan var i upplösningstillstånd och att detta skulle bli vårt sista gig tillsammans. Men vilket gig sedan!

Nu förhöll det sig så att den japanske kejsaren Hirohito låg döende i sitt gemak, så tävlingen flyttades från hösten 1988 till februari 89, och dessutom från ärevördiga arenan Budokan, som ligger i den kejserliga parken, till en stor, anonym TV-studio. Onekligen lite dålig tajming, men det var bara början …

Här på den legendariska arenan Budokan skulle tävlingaen ha hållits, om inte kejsaren varit döende just då …
Här på den legendariska arenan Budokan skulle tävlingen ha hållits, om inte kejsaren varit döende just då …

Någonstans över Åland gick jumbojetens autopilot sönder så planet fick vända tillbaka och nödlanda med full katastrofutryckning på Kastrup. Vi passagerare invaggades i trygghet av flygvärdinnorna, så någon panik utbröt inte, men vi kom en hel dag för sent till Tokyo och hade jordens jetlag medan de andra deltagarna hade kommit över sin. Jag minns ännu hur vi vallades runt i Yamahas flotta butiker som i en dimma, och det berodde inte främst på smoggen.

Så var dagen inne för genrep i TV-studion. Jag vaknade tidigt på morgonen av en gräslig magsmärta. Försökte göra allt jag kunde komma på, men till sist fick Yamaha-killen åka med mig i ambulans till ett akutsjukhus i Tokyo City. Man ser värsta hi-tech-mottagningen framför sig, eller hur? Jag menar, Japan är ju ändå Japan.

Icke så. Det kändes mer som att hamna i någon perifer sjukstuga i något nästan u-land, med stora bakelit-rattar på röntgenapparaterna och hårda galonbritsar, som på 50-talet. Och alla pratade japanska, endast. Ju högre doktorsrang desto tjockare om magen och desto flottare klocka på handleden, så mycket förstod jag, samt – att jag hade fått blindtarmsinflammation. Men grattis …

Missa inte den spännande fortsättningen!

  0

Så använder du reverb och delay naturligt när du mixar

pluggar | M3 Bloggar

Välkommen till Fredagstipset. En återkommande serie där jag, Jon Rinneby, delar med mig av olika inspelnings- och mixningstips som jag lärt mig under åren.

Idag ska vi prata om hur du kan använda reverb och delay på ett naturligt sätt när du mixar. Innan vi börjar vill jag dock understryka att detta är ETT av många olika sätt att arbeta. Med detta sagt…

 

valhalla-room

 

Jag har alltid varit en förespråkare av enkelhet och så även när det kommer till användandet av reverb och delay. Syftet med dessa effekter är framförallt att skapa djup och rum i din mix, men även att tillföra en extra dimension. Låt mig förklara: Om vi för en stund föreställer oss att vår mix är tredimensionell, likt ett koordinatsystem, så representerar x bredded, dvs. panoreringen höger och vänster, y höjden, dvs. vilka frekvenser dina instrument har från botten till toppen. Och slutligen z, som då står för djupet och rummet. Detta är detta vi har att jobba med och idag ska vi alltså titta närmare på hur du med det sistnämnda kan skapa ett naturligare djup i dina mixar.

 

Till att börja med så brukar jag inte använda särkilt många reverb när jag mixar. Däremot använder jag nästan alltid lite reverb på alla kanaler. Testa gärna följande:

 

  1. Skapa fyra effektkanaler som du döper till ”Room”, ”Plate”, ”Hall” och ”Delay”.
  2. På ”Room” lägger du ett kort reverb som simulerar just ett rum. Vi talar om ett lite kortare reverb med under en halv sekunds decay (utklingning). På ”Plate” väljer du ett lite längre plåtreverb, mellan 1 till 2 sekunders decay (ju snabbare låt ju kortare reverb brukar vara en bra regel att förhålla sig till). På ”Hall” lägger du ett längre reverb som simulerar känslan av en kyrka eller större sal, 2-4 sekunders decay brukar vara lämpligt. Slutligen slänger du på ett delay på sista effektkanalen och ställer in en passade delaytid, som kanske synkar till projektets BPM i 8- eller 16-delar. Här handlar det om tycke och smak. Poängen är i alla fall att du håller dig till fyra effektkanaler.
  3. Vi skickar sedan ”Room” till SAMTLIGA kanaler i din mix. Börja tex. med trummorna och skruva till en lagom nivå där du får en känsla av att trummorna befinner sig i ett rum. Här är det helt upp till dig hur mycket reverb du vill använda, om det ska vara en relativt torr eller blöt mix. Kopiera sedan denna inställning till övriga kanaler: Bas, gitarrer, sång osv.
  4. Lyssna på ”Room” kanalen. Du ska endast höra ”effekten av rummet” och lyssna efter så att alla instrument hörs. Vissa mer än andra, av naturlig skäl. Ju starkare instrumentet är inspelat ju mer av reverbet/rummet kommer att höras.
  5. Fortätt sedan med ”Plate”, men här väljer du istället VILKA instrument som ska få sin beskära dos. Sedan fortsätter du likadant med ”Hall” och ”Delay”. Du kan tänka dig ”Plate”, ”Hall” och ”Delay” som lite mer kreativa effekter, det som ska lyftas fram eller flyttas bak, medan ”Room” håller ihop mixen och ger låten en känsla av enighet.
  6. Om du känner att det grötar för mycket, så är ett bra tips att skära allt under 200-250hz på alla effektkanaler. Och om du det ”väser” för mycket i topparna på tex sången, så kommer ett low-pass-filter väl till pass.
  7. Klart!

 

BONUSTIPS: Låt alltid dina verser vara lite torrare, ha lite mindre stereobredd och lite mindre frekvensinnehåll i topp och botten än i refrängerna. På detta sätt får refrängerna, förutom sitt naturliga lyft, även en skjuts i både bredd, höjd och djup när du kickar igång allt.

 

Plugga lugnt och glöm inte: Behöver du hjälp med mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

Länkar
Sound of wool – Min studio
Låtsaspoeten – Mitt soloprojekt
Turn off your television – Mitt avslutade projekt

  0

Så kommer du in i musikbranschen – del 2

musikproduktionsbloggen | M3 Bloggar

[Detta är en fortsättning av mitt förra inlägg.]

Kvaliteten på branschkontakterna är minst lika viktig som mängden. Att bara ha träffat någon som hastigast eller bara utväxlat meddelanden är inte så matnyttigt. Bli kompis med dem i stället och kom ihåg att verkliga möten alltid smäller högst.

Här några olika aktörer/kontaktytor att ha koll på. Fyll gärna på med fler tips!

Skivbolag – hanterar artister, inspelningar, distribution och media. Nås i teorin av demos men i praktiken bara genom personliga möten. De stora är inte lika enväldiga som förr, men fortfarande mäktiga.

Musikförlag – hanterar låtar och upphovsmän. Ingår numera ofta i något större skivbolag (vilket är ganska poänglöst för artisten) och gränsen flyter. Tar efter avtal 33% av dina STIM-pengar. I bästa fall ger de förskott och jobbar på att antingen skaffa artistkontrakt eller placera dina alster hos andra artister, film, reklam eller dataspel. I realiteten får du dock räkna med att göra det jobbet själv. Kan vara lite lättare att få förlag på kroken än skivbolag, men svårt ändå.

Bokare – hanterar spelningar och turnéer. Finns många som lovar mer än de håller, så kolla upp referenser noga och lär känna vederbörande personligen. Högst varierande kontrakt.

Tekniskt geni – dagens musikvärld är väldigt teknikberoende, ännu mer än övriga samhället. Att känna (eller själv vara) någon som är extrakunnig på datorer, elektronik och musikprylar i allmänhet sparar både tid, energi och pengar.

Skivproducent – det finns många frilansande sådana (såsom jag själv) som i sin tur har kontakter inom branschen. Kan se till att dina demos eller album håller proffskvalitet. Läs mer här.

music

Radio/TV-producent – de stora skivbolagen har särskilda s.k pluggare som bara jobbar med att lobba mot radio/tv-producenter, alltså de som bestämmer vilka låtar som ska spelas i etern. Det är trångt nålsöga. Beroende på vilken genre man spelar kan det dock vara helt avgörande, särskilt om man kör utan skivbolag i ryggen.

Reklambyrå – det finns pengar att hämta i reklambranschen och många vill in där. Även om du har kontrakt med ett skivbolag eller förlag är det väl värt mödan att själv ta kontakterna.

Regissör, filmklippare etc – behöver ofta arbetsmusik redan på skisstadiet och då gäller det att hålla sig framme. Har dina låtar använts där så är chansen större att de kommer med i slutprodukten också. Det finns gott om fristående, små produktionsbolag runt om i hela landet. Boka fika!

Festfixare – är ju inte knutna speciellt till musikbranschen men att hänga på kändisfester kan öppna många dörrar.

Skolor – en jättebra plats att knyta kontakter på. De är ofta nog den bestående behållningen, mer än själva utbildningen. Undvik distanskurser då …

Workshops, STIM-träffar etc. Hit kommer mest oetablerade artister, låtskrivare och andra som söker kontakter och erfarenheter, men utmärkta sammanhang att bygga nya plattformar på.

Journalister, redaktörer – en självklar kategori som det gäller att känna personligen. Även om precis alla nu kan driva sin egen blogg/podcast så är det fortfarande bara de stora, kända skribenterna/tidningarna (på papper eller skärm) som faktiskt kan påverka marknaden

Andra musiker – också självklart. Se till att ta kontakt med andra musikanter så fort tillfälle ges, vid gig, festivaler o.s.v. Sociala medier är en början, men stanna inte vid det. Träffas IRL om det ska leda till något konkret.

  0

Pusher – Ett roligt och annorlunda verktyg

pluggar | M3 Bloggar

Hemsida: Kush Audio
PC/MAC – VST/AU/AAX
Pris – 149 dollar
Demo – 10 dagar med full funktionalitet / Kräver iLok 1 eller 2
Ljudexempel: Bas och trummor.

 

kush_pusher

 

Ibland kommer jag på mig själv att använda pluggar som jag tidigare skrivit om, men som inte riktigt fått den uppmärksamhet de förtjänar. Denna gång gäller det Pusher – Magnetic DPS Colorbox. Kush Audio är hård- och mjukvaruentusiasterna som obehindrat böjer de fysiska lagarna. Med unika pluggar som UBK-1, Clariphonic och Electra  i bagaget har företaget de senaste åren värmt många ljudsnickares hjärtan och nu är det dags igen: Pusher, drömverktyget för dig som vågar tänja på de kreativa gränserna. En smått galen kreation som blandar distorsion och kompression på ett helt nytt sätt.

 

Översikt
Vid en försöka anblick kan Pusher verka smått förvirrande med sitt futuristiska och detaljerade utseende. Men trots sitt abstrakta yttre är själva utformningen under skalet allt annat än slumpartad. På Kush Audios hemsida finns dessutom en lättbegriplig översikt för den som vill veta exakt i hur signalen processas. Vidare finns ett så kallat ”Cheat mode” som gör att varje del av pluggen förklaras direkt i gränssnittet. Själva hjärtat i Pusher är den ”magnetiska equalisern” – Fyra namnlösa rattar (metal cores) som blandas till önskad effekt: Nickel, Iron, Cobalt och Steel. Dessa styrs i sin tur av ”Flux drive” (den stora runda ratten längst till vänster) som bestämmer hur mycket färgning/distorsion som ges. Därefter skickas hela signalen vidare till limitern/kompressorn för ytterligare behandling. Enligt pluggtillverkaren själv har varje av de fyra kärnorna sin alldeles egna karaktär, men kommer främst till sin fulla rätt när de blandas. Och det är just detta som är styrkan med Pusher: Allt påverkar allt, blanda, testa och experimentera. Ju mer du vågar skruva, desto roligare blir det.

 

Arbetsflöde
1. Fundera först på vad du vill få ut av pluggen. Är det distorsion, överkomprimering, eller kanske en total ljudförvrängning?
2. Placera sedan Pusher på valfri mono- eller stereokanal och börja med ”Flux drive” i neutralt läge. Fortätt sedan med att skruva på en eller flera av de fyra eq-rattarna: De två understa har ett lite mer jordnära och träaktigt ljud, medan de två övre är mer aggressiva, moderna och ”in your face”.
3. Skruva sedan på Bias (den lilla ratten med blixten) och lyssna efter önskvärd distorsion och tydlighet. Gå sedan tillbaka och finjustera helheten med Flux-drive.
4. Slå på limitern (den vågräta slidern längst till höger) och ställ attack och release med de två (längst ner) av de tre små rattarna vid sidan av vu-mätaren. Tre lägen finns att tillgå: långsam, medium och snabb. Fortsätt sedan med att ställa threshold (den översta av de tre) och kika på vu-mätaren: Eftersträva att mätaren peakar runt 0db (rött). Här kan du verkligen forma ljudet, från väldigt transparent till total kompressorkross.
5. Slutligen justerar du output (den stora ratten längst till höger) till lagom nivå och jämför med den oprocessade signalen genom att trycka på bypassknappen. Klart!

 

Ljudexempel
I följande ljudexempel har målet varit att skita ner grundljudet, utan att för den sakens skull gå till överdrift:

* Bas – Original
* Bas – Pusher
* Trummor – Original
* Trummor – Pusher

 

 

Slutsats
Pusher är ett roligt och annorlunda verktyg. Kanske inget för den absoluta nybörjaren eller för personen med rattfobi. Men för dig som kommit lite längre i ditt musikskapande och inte är rädd för att experimentera med ljud. Personligen tycker jag att Pusher är förträfflig för att få ett basspår att sticka ut lite extra i mixen, eller varför inte skita ner en tråkig trum- eller sångtagning? Även trummor blir påtagligt kaxigare. För hela mixar finns det dock betydligt mer lämpade alternativ för komprimering och färgning (exempelvis UBK-1 eller Soundtoys Decapitator). Därmed inte sagt att Pusher inte fungerar på mastern, det är helt upp till dig. Ett fullt fungerande 10-dagars demo (kräver iLok 1 eller 2) finns att ladda ner från Kush Audios hemsida och finns i de flesta format till Mac och PC.

 

Fördelar
+ Kreativ färgning
+ Fantastisk på trummor, bas och sång
+ Analog känsla

 

Nackdelar

+ Många rattar
+ Kräver iLok

 

Nästa onsdag skriver jag om…

Plugga lugnt och glöm inte: Behöver du hjälp med mixning, mastring eller inspelning? Skicka ett mail till jon@rinneby.se

Länkar
Sound of wool – Min studio
Låtsaspoeten – Mitt soloprojekt
Turn off your television – Mitt avslutade projekt

  0

BMW:s minsting imponerar

motorbloggen | M3 Bloggar

BMW lyckas i stort sätt alltid med konststycket att få så väl förare som passagerare att le, oavsett modell, och oftast drar bilarna till sig uppmärksamhet i positiv bemärkelse även när den bara står parkerad. Nya BMW 1-serie är inget undantag…

BMW_120dxDrive_5dr
BMW_120dxDrive_5dr

Med en rad omfattande förändringar har 1-serien blivit en mogen bil med flera släktdrag från större modeller. Även om den nya 1-serien utseendemässigt i stort sätt är sig lik, finns vinklar och linjer som gör att den nya designen ändå sticker ut. Fronten ser betydligt modernare ut med smalare stötfångare, en bredare grill och nya LED-ljus. Det nya bakpartiet med bredare bakljus och en ”L”-formad design och nytt LED-ljus får bilen att kännas något smalare än tidigare.

BMW_120dxDrive_5dr
BMW_120dxDrive_5dr

BMW_120dxDrive_5dr

Det är inte bara utseendet som fått sig en omgång, utan både på insidan och under motorhuven hittar vi stora förändringar. Samtliga dieselmotorer är nya och alla jobbar för ökad prestanda, mindre utsläpp och mindre virvlar i tanken.  Även bensinmotorerna är uppdaterade och är betydligt effektivare än tidigare och har delvis också fått högre effekt. Är det en miljöbil du är ute efter är du hänvisad till de trecylindriga alternativen; BMW 116d med automatlåda och 116d Efficient Dynamics Edition som båda uppfyller de svenska kriterierna för att klassas som miljöbil.

BMW_120dxDrive_5dr
BMW_120dxDrive_5dr

På insidan hittar vi en 6,5” bildskärm, som anpassar ljusstyrkan beroende på omgivande ljusförhållande, med BMW Radio Professional och iDrive-systemet. Självreglerande luftkonditionering är standard, precis som regnsensor, automatisk halvljusstyring och en AUX-ingång för att nämna några. I de olika utrustningsnivåerna, Sport-line, Urban-line och M-sport finner vi som vanligt mängder med funktioner och tillval, allt från telefon till velour golvmattor.
Kryssar man i rutan med tillvalet; ”Navigation System Professional” byts den 6,5 tum stora bildskärmen ut mot en större på 8,8 tum. En fetare controller sätts in med beröringskänslig yta för att kunna skriva siffror och tecken på ett ännu enklare sätt. BMWs Connected Drive är en funktion vi verkligen gillar och med det inbyggda SIM-kortet är du ständigt uppkopplad mot BMW:s webbtjänst, och du kan enkelt skicka till exempel en rutt eller ett meddelande till bilens navigator, bland mycket annat. Förutom att bilen är fullmatad med spännande teknik är även ljudet som strömmar ut ur högtalarna riktigt bra.

BMW_120dxDrive_5dr
BMW_120dxDrive_5dr

Tekniska innovationer som vi även hittar i exempelvis nyare modeller från Audi är frihjulsläget. Nya 1-serien är utrustad med olika alternativ för att ställa in bilens köregenskaper i form av Economy, Comfort och Sport som på anpassar bilens sätt att agera på vägen. Vid valet av Economy jobbar bilen för att dra så lite som möjligt och släpper man gasen rullar bilen med frihjul. Väljer vi i stället sport-läget får vi bästa möjliga utväxling vid acceleration och någon frihjuls-funktion är det då inte att tala om.

Efter att vi kört nya M135i med sina 326hk på Portugisiska bergsvägar som slingrar sig som den största av ormar kan vi inget annat än att le, bilen får vem som helst att känna sig som en van rallyförare. När vi sedan kliver in i den bil som vi kanske kommer att se mest av i Sverige, nämligen 120d, är känslan i stort sätt densamma – de 190 hästkrafterna gör att den känns pigg, alert och gör resan till en riktigt rolig sådan.

Med en hel del nya funktioner och ny, modernare, design är nya 1-serien än vassare och ett intressant alternativ till Audi A3 och Mercedes A-klass. En liten sportig kärra som inbjuder till aktiv körning. Så som det ska vara alltså, när det gäller BMW…

Aktuella Modeller:

BMW 116D, 85 KW/116 HK, 0-100 PÅ 10,3 (10,3)* SEK, 3,7 (3,6) L/100 KM,
97(96) G CO2/KM, 245.500 KR.

BMW 116D EFFICIENTDYNAMICS EDITION, 85 KW/116 HK, 0-100 PÅ 10,4 SEK,
3,4 L/100 KM, 89 G CO2/KM, 247.000 KR.

BMW 118D, 110 KW/150 HK, 0-100 PÅ 8,3 (8,1) SEK, 4,0 (3,8) L/100 KM,
104(99) G CO2/KM, 255.000 KR.

BMW 120D, 140 KW/190 HK, 0-100 PÅ 7,1 (7,0) SEK, 4,1 (3,9) L/100 KM,
108(103) G CO2/KM, 283.000 KR.

BMW 125D, 165 KW/224 HK, 0-100 PÅ 6,3 SEK, 4,3 L/100 KM,
114 G CO2/KM, 346.000 KR. (AUTOMATLÅDA ÄR STANDARDUTRUSTNING)

BMW 120I, 130 KW/177 HK, 0-100 PÅ 7,4 (7,2) SEK, 5,7(5,6) L/100 KM,
132(129) G CO2/KM, 270.000 KR.

BMW 125I, 160 KW/218 HK, 0-100 PÅ 6,4 (6,2) SEK, 6,6(6,3) L/100 KM,
154(148) G CO2/KM, 286.000 KR.

BMW M135I, 240 KW/326 HK, 0-100 PÅ 5,1 (4,9) SEK, 8,0(7,5) L/100 KM,
188(175) G CO2/KM, 385.000 KR.

* VÄRDEN INOM PARENTES AVSER MODELL MED AUTOMATLÅDA

De angivna priserna är rekommenderade ca-priser för 5-dörrarsmodellen.

  0

Så kommer du in i musikbranschen – del 1

musikproduktionsbloggen | M3 Bloggar

Jag får ofta frågan hur man ska göra för att ta sig in i musikbranschen. Svaret är lika kort som besvärligt: du behöver kontakter, dvs känna personer som på ett eller annat sätt redan befinner sig i den och i bästa fall kan hjälpa dig att komma in och avancera. Det är väl så inom andra branscher också, men i synnerhet i musikvärlden.

Det ligger nära till hands att tro att något skivbolag eller musikförlag ska göra jobbet. De tar onekligen betalt för det, genom att lägga beslag på stora delar av din artist- och/eller upphovsroyalty. Drömscenariot är att man skickar en demo, får skivkontrakt eller förlagsavtal – kanske rentav ett litet förskott – och sedan fixar bolaget inspelning, turné och lansering, eller placerar dina låtar hos andra framgångsrika artister eller i någon film eller reklam. Hurra!

handshake

Eller inte.

Det funkar nämligen inte så längre. När jag skivdebuterade i mitten av 90-talet var det i gränslandet mellan det upplägget och det som skulle komma. Min artistkarriär sattes faktiskt igång bara genom en enda demo, men redan ett par år senare sprack hela skivbolagsbubblan och idag gäller andra spelregler.

Nu måste den oetablerade göra jobbet själv, länge och ihärdigt, innan någon annan träder in och hjälper till. Det gäller att skapa en betydande buzz kring sig själv som person (eller grupp), helt oavsett vad man sysslar med inom musikvärlden – pop, klassiskt, ljudteknik, texter osv. Tiden är förbi när ett skivbolag eller liknande lyfte upp någon från ingenstans till ära och berömmelse.

För många blir det ett Moment 22: Ingen satsar förrän du har framgång, men du kan inte bli framgångsrik förrän någon satsar. Att på egen hand bygga upp en fanbase tar lång tid och den enda genvägen är talangtävlingar i TV, men bara de som når prispallen eller vinner tittarnas hjärtan kan räkna med en karriärboost där. Nej, för det stora flertalet gäller det att skaffa sig personliga kontakter, att dyka djupt ner i dammen och inte bara doppa tårna i den. Bli en del av den värld du vill in i. Talang är nödvändigt men inte tillräckligt.

Att skicka demos eller presentationer förslår inte långt. Man måste hänga med rätt personer, gå på rätt fester, bo i rätt stad, göra sig tillgänglig för slumpens nycker och utrusta sig med oceaner av tålamod och flit. Nu är det ju lätt att själv lägga ut sina alster på nätet, men det gör alla och därmed försvinner de i det öronbedövande bruset ändå, trots nya finansieringsmetoder. Jag har förvisso bra snurr på ett par Spotify-låtar, men det beror på att det lilla skivbolag jag sedan länge är kontrakterad till har – just det: ett effektivt kontaktnät. Det är det jag betalar för.

Återkommer med lite mer konkreta kontakttips i del 2.

  0

Blogga hos oss!

Börja blogga i vårt nätverk så får du även chansen att testa nya spännande produkter och tjänster!